Förord 

Jag gjorde en liten stjärna vid varje ana i boken Min Släkt, Forsa Hög när jag började min släktforskning. Inte trodde jag väl då att jag efter 10 år skulle ha stjärnor på var och varannan sida i den gedigna boken. Det visar sig att min släkt är djupt rotade i Hälsingland i allmänhet, och i Forsa socken i synnerhet. Kanske är det därför jag känner så starkt för de gröna ängarna, de blå bergen och Dellensjöarnas mystik. Jag känner tacksamhet för de som kämpat med vardagslivet på gårdarna och soldaterna som stred för vårt fosterland. Många levde i armod och strävade för att få mat för dagen. Vissa släktgrenar höll på att dö ut när olika farsoter drog fram och barnadödligheten var stor. Men på något vis fanns det alltid någon i varje generation som överlevde och förde släkten vidare. Så här sitter jag nu och försöker sammanställa en släkthistoria utifrån drygt 2000 anor i direkt nedstigande led och alla deras familjemedlemmar. I mitt släktträd finns 4696 personer, och det tillkommer ständigt fler. Jag känner inte var och en av dem, men många har jag kommit in på livet och de har fyllt mitt liv med både skratt och tårar.

Allt jag skriver i denna blogg är mina tolkningar av vad jag hittat i källorna. Det kan ha blivit missuppfattningar och fel i inskrivningen, men allt är nedtecknat med kärlek, respekt och tacksamhet till varje människa som nämns.

//Ulrika Grufberg

Min släktforskning började med att jag ville veta mer om min mammas och mormors liv i Söderäng. Det visade sig att vår ana Jöns Eriksson skrivs in i mantalslängderna som bonde i byn redan år 1660. Så här har 12 generationer inklusive jag själv sprungit på ängarna.